eemelieaandersson

Kallt, mörkt och bara extremt ruggigt. Jag klarar inte det. Känner stressen i mitt hjärta. Så mycket som ska göras, så lite tid. Håller mig sysselsatt alla dygnets timmar för att inte vara ensam och inte tänka. Idag cyklade jag själv hem i mörkret, nästan så jag började gråta. 

Hur någon man tycker är så patetiskt, faktiskt kan beröra en så mycket bara p.ga. omständigheterna. Hade det varit en annan tid på året, ett annat år, en annan dag, så hade jag antagligen inte brytt mig. Men nu, nu gör det nästan lite ont. Fina vänner som uppmuntrar hela tiden, gör mig gråtfärdig igen. Tröttheten är så jag knappt kan se. Känslorna blandas varje sekund av stress, ångest, oro, glädje och kärlek. Fin period, men så smärtsam. Alla känslor blir 100 gånger starkare. Svårt att veta vad jag känner nästan. 

Hade det varit någon annan gång, så hade jag inte brytt mig. För såna som du är inget att bry sig om..

 

Har förresten haft en riktigt bra dag förutom lite känslosam nu på kvällen, såklart. Först plugg, sen stan och lunch med steph och emilia. Hem och plugga lite till, hem till mamma och åt med bror. Titta på x-factor och plugga i reklampauser, och nu har jag precis bokat en resa till Stockholm med Emilia i november! Bokat tid på ambassaden gjorde jag ju igår. Mycket utgifter nu känner jag. Kommer jobba ihjäl mig denna vecka också. Har fyra jobbpass + skola heltid + två utgångar att klara av för resten av veckan. Hej väggen där igen ja.. Måste, hålla, mig, sysselsatt..

 

Det roligaste är nästan att det kunde varit min katt...