Dödade mig själv lite på gymet idag. Var så otroligt otaggad till styrketräning så fick bli en jäkla massa konditionsträning. Både svag och yr efteråt men skön känsla.
Tänkte en massa medans man sprang. Brukar liksom bli så. Har ju fått fnatt på träning nu, känner att jag vill förändra min kropp till en mer vältränad kropp (som jag en gång hade). Absolut inget fel med det, och jag vet att jag gör det för min egen skull. Jag vill äta rätt och inte bli en spinkig sak.
För år sedan hade jag nog inte klarat av det. Jag har fått det självförtroendet jag tidigare inte hade.
När jag var yngre hade jag oftast en nära vän åt gången typ. Det kändes alltid som att min bästa vän var den snygga och jag var hennes inte lika snygga kompis. Jag hade till och med en bästa vän som sa så till mig att så är det med alla bästa kompisar. Och hon sa att alla visste ju att hon var snyggare. Jag svalde och tog åt mig, ung och dum som man är. Saknade all form av självförtroende, även fast jag då faktiskt såg väldigt bra ut.
Jag är bara tacksam att man äntligen har lärt känna sig själv, och lärt älska sig själv för hur man är. (det var ju ett tag sedan man gjorde det men ändå, tanken slog mig dag).
Visst, jag gillar att klä mig snyggt, fixa till mig extra mycket inför fest och all sånt där. Varför? för killarna? ja ibland. Många frågar varför jag går i klackar när man kan gå i låga. Jag blir inte lika snygg i låga skor. Varför? Jo för då har jag inte det självförtroendet som jag har i höga.
Ett stort leende och ett självförtroende som är alldeles i rätt mängd är nog det snyggaste en tjej kan gå klädd i på fest. (Bortsett från den och den klänningen, nä men ni fattar poängen).
Och ja, jag har fortfarande helt sjukt snygga kompisar som jag avundas varje gång vi går ut, men jag har med åren vuxit lite i tankarna också och insett att vi alla ser bra ut. Svartsjukan som fanns för den vännen som en gång sa att hon va "den snygga" av oss, har förändrats till en glädje för de jag har omkring mig idag.
Okej, inlägget spårade ut lite där kände jag. Det jag ville komma till var att jag äntligen kan ha en aning om vad som är fel på mig (haha!?). Senaste månaderna har jag inte mått bra och jag har förhoppningsvis hittat orsaken och lösningen. Ska testa en vecka, annars blir det doktorn. Men alla symptom stämmer, trött (sover minst nio timmar varje natt och känner mig dödstrött på dagarna ändå), deprimerad (no shit), håglös och orkeslös, minskad prestationsförmåga konditionsmässigt, huvudvärk, magproblem.. Ja nånstans där slutar de.. typ.
Verkligen helt ointressant inlägg, men som vanligt behöver jag skriva av mig. Och jag hoppas verkligen på att ha hittat en lösning på hur jag mår. För det här börjar bli tråkigt. För både mig och folk i min närhet.
