eemelieaandersson

har inte lyft rumpan från sängen idag (knappt). Helt jäkla slut. Massa att göra och vill till stan men icke. Orkar inte. Så får man vara om man är sjuk. Ska iallafall försöka skriva ihop mitt brev. Måste få iväg allt nu. Så många frågetecken men det känns som att allt löser sig. Hoppas jag..

Jag har totalt förstört min kropp en vecka nu. Druckit sprit som en alkholist och ätit skräp till varenda måltid. Jag har varit på semester. Då får det bli så och jag bryr mig inte. Då vill jag leva i nuet och njuta av varenda ögonblick. Tyvärr sätter det sina spår och exakt allt som sg bra ut innan man åkte, ser inte bra ut idag. Gått upp i vikt och blivit sjuk. Kroppens respons på hur man behandlar den, inte mer än förtjänat. Meeeen, jag vill träna nu. Jag behöver träna. Springa. AH! Behöver det för att må bra. För att känna mig glad och inte ha ont i ryggen. Nu ligger man här i sängen och tycker synd om sig själv istället. Visst, lite synd är det för jag mår kasst, men jag visste ju att det skulle bli så. Blir inte bättre heller när man får besked som kommer förändra hela ens framtid och livssituation. Pratar inte med någon, håller det inom mig. Kasst. Men vem bryr sig liksom..

"Kolla han! Vem tror han att han är liksom? Går och spänner sig och tror han är något?..."

Glömde en sjuk sak som hände igår. Snackade med en kille som gick på samma grundskola som mig. Så berättar han att han var kär i mig i sjunde klass. Alltså va!?! Fatta att jag verkligen int ehade någon aning om detta. Fan vad hemskt. Han bara, ja vadå precis som om det skulle ändra något om jag hade sagt det?.. Jag ägnade alla mina tankar då åt mitt ex. Blev mer sårad än lycklig ungefär.. äe, bara sjukt att få höra en sån sak att nån varit kär i en, men så har man inte vetat om något alls själv. Så får jag höra från samma kille att tydligen gick det rykten för ett tag sedan att jag var kär i hans bror (?!) Alltså.... fyllan.... men nej, jag har aldrig varit kär i denne killes bror. Mycke sjukt alltihopa..

Har snart packat helt klart, ska ta en dusch och något att käka, föra över lite låtar till mobilen och sen bär det av. Jag är så glad att jag valde att boka denna resa ändå. Det känns så skönt att få komma bort lite nu. Komma till värmen och fan bara slappa.

Ohhej, klagomål här igen. Klarar inte av att vara lite sjuk. Kommer man in i en rytm med träning ganska ofta blir det obehagligt att bara sluta. Jag känner själv hur mycket jag sämre jag mår av att inte träna. Trött på dagarna, men kan inte sova på kvällarna. Just nu vill jag sticka ut och springa. Tills benen inte orkar längre. Men när man fortfarande är lite förkyld och har en resa på torsdag, känns det inte värt risken. Att sitta på ett plan med slem i bihålorna gör ofantligt ont.

Jobb jobb hela dagen. Mindre kul att man är allergisk som ett svin. Pollen flyger runt i luften mer än någonsinn och inte ens fem ögondroppar, tre tabletter och massa nässpray hjälper. Alltid ska det väl vara nått som är fel! Lite sugen på att sticka ut ikväll, men ändå inte. Vill skriva klart mitt personliga brev så att jag kan gå till banken på måndag och få allt inskickat så snabbt som möjligt. Måste även snacka med min käre vän Alva och höra om hon gillar mina planer, hehe..

Oh, va det är underbart och umgås med folk som har ambitioner, drömmar och planer i sitt liv. Man blir inspirerad och genast känner jag att jag vill också! Vill så mycket just nu. Gäller att ta en sak i taget. Kankse ska våga satsa, så som min vän gör? Att skicka in sin ansökan är väl inte helt fel.. Kan ju alltid se.

Många ord blir till långa meningar. Ett tomt dokument blir till ett fullt dokument. Känslan av att verkligen få skriva av sig, till ingen (!). Jag läser det, när jag orkar. Jag skriver, när jag vill. Så underskattat det där med att både skriva och läsa. Hade önskat att jag kunde sova nu. Men tankarna kan inte sluta. En sida blev två, som blev till tre, som blev fyra... Det känns så betydelsefullt för en gångs skull, betydelsefullt för mig. För nu är det jag.

Varje år, varje månad, varje dag, ger en nya erfarenheter och nya minnen. Med varje minut mognar vi en liten bit. Det är svårt att leva i nuet när minnena är så bra, eller när man ser fram emot framtiden så mycket. Detta året, är och får bli som det blir. 20 år gammal och står ostadigt på jorden, men försöker komma tillrätta. Visst kunde man haft ett bättre betalt jobb, pluggat, gjort något mer vettigt och mått bättre, men jag halvgillar läget. Jag har prioriterat fel den senaste tiden, och jag ska börja prioritera rätt. Det är mindre än två veckor tills kreta och en stockholmsresa med en fin vän håller på att planeras. Jobb har sökts och ansökan är snart inne.

Haft en jäkligt bra vecka, därav lite skrivande. Störd nykter utgång i onsdags med efterfest och grejer. Sov ingenting och sen blev det jobb och sen lång promenad med Lina. Skönt när man känner att man verkligen kan prata om ALLT. För många bryr sig för lite om var man befinner sig när man är påväg in i vuxenlivet. Jag känner mig själv extremt osäker, men folk som inte ens verkar bry sig... Äh jag vet inte.