jobbigt. Ja, så känns det. Bloggar bara för att Malin ville ha något att läsa, men visst behöver skriva av mig lite kanske ändå.
Det enda jag kan tänka på nuförtiden är om jag ska till barcelona elle rom jag ska plugga. Fördelar vs. nackdelar. Finns helt plötsligt många nackdelar med barcelona. Allt har varit VÄLDIGT oklart men nu blev det lite klarare. Vill inte vara kvar på bk länge till känner jag. Tröttnat.
Kommer få frispel om jag ska stanna i sverige denna hösten/vintern. Tror nog det var mitt enda mål efter skolan, inte sverige seeeen! ah jag vet ju inte alls nånting. Måste bestämma mig snarast också. Känns som man har så få år på sig och så mycket man vill göra. Jag vill göra allt. Jag vill bo överallt (utom Sverige), jag vill jobba överallt, jag vill plugga överallt. Innan jag fyllt 27. Vill leva livet jävligt fritt, överallt och ingenstans. Har sparat pengar så egentligen kan jag sticka, men vem fan vill åka själv och bosätta sig nånstans. Nä, det funkar nog inte så.
Jag ahde gärna stuckit till rhodos igen. Det var en helt galen vecka. Ville verkligen inte hem och deppade sönder en vecka hemma och var sjuk som ett svin. Det vär ju verkligen inte kul nej. Och hur kan man vara så korkad så att man faller för en kille fast vi egentligen inte hade något. Några fina nätter, några gulliga ord, några konstiga (!?), men det var nånting. Kan vara att du är omöjligt att få. Allt som är omöjligt lockar mig. Du såg bra ut, du var gullig, ibland iallafall. Jag föll. Tror jag. Men nu är det inte lönt att tänka på dig längre, även fast jag gärna går in och kollar din facebook för att se nya bilder elle rupdateringar (typ hela tiden), så vet jag ju ändå att det fanns inget (lite kanske) och det kommer inte finnas något. Men det var fint då. Och det hjälpte mig faktiskt verkligen inse hur en mogen kille kan vara. Vilka killar som faktiskt finns där ute. Inte bara i värden, nej i SVERIGE. Det är ju löjligt hur faktiskt patetiska många i min ålder är.
Direkt när jag komme rhem lägger du upp en bild och en låttext jag lyssnat sönder för längesedan, innan blev jag ledsen och varm i hjärtat när du gjorde det, nu satt jag och skratta. Rhodos var bra. Det var mycket det som gjorde att jag totalt kunde skita i bilden. Eller att din flickvän sitter och stirrar, eller att du ställer dig bredvid för att hälsa på någon men inte på mig. Jag skrattar åt det. Åt dig. Nu får det räcka.
Känner mig fri. Kände i Rhodos att jag hade allt jag behövde. Mina fina vänner var där. Tänkte inte på någonting här hemma. Jo, familjen ibland såklart. Men annars, nej det var så bra. Dom säger att man inte inser vad man har förrän man förlorat det, visst det kanske kan vara sant ibland. Men för att förlora en person krävs nånting. Och förluster kan vara väldigt bra även fast man inte inser det själv förrän LÅNGT senare. Och att man inte inser vad man har? bullshit, jag vet var jag har mina vänner. Jag vet att jag har min familj alltid. Just nu behöver jag inte mer än så.
När hösten kommer, kommer jag dock behöva sol och värme. Det får jag ju inte om jag börjar plugga, men då åker jag 9 januari istället. Planerna är många. Inte en jävel vet vad som händer, och visst jag ligger och grubblar hela nätterna, men man får ju ta det som det kommer.
Fyfan vad mycket kvällssvammel. Mycket personligt, mycket skit. Inget någon egentligen bryr sig om, men jag skriver för min skull. Inte din.
Måste bli bättre på att lägga in bilder på datorn, här är iallafall en från Rhodos med tjejerna (josse saknas). Egentligen hade jag velat skriva om hela rhodos resan, vad som hände vilken dag, men det kanske man ska spara till sin dagbok...
