eemelieaandersson

Vissa saker händer bara. Som utav en slump. Andra saker händer av att någon agerar på ett visst sätt.

Jag har en massa att skriva om, men ändå blandar sig bara orden i huvudet. Det brukar vara så när man är nere. Som alltid när det börjar bli höst och kallt. Jag har svårt för denna årstiden. Jag lovade mig själv att jag skulle inte vara kvar här i Sverige denna vintern.
Sitter och letar lägenhet i Stockholm och har redan hittat en kurs som börjar i januari som jag vill läsa. Jag behöver något nytt. Då är frågan om man blir nöjd då. Bo kvar i kalla Sverige fast långt upp utan varken vänner eller familj. Jag tror det. Saker bevisar hur snabbt allt förändras och hur man kan ändra hur man tycker och tänker på bara en sekund.  
Jag borde legat och sovit nu. Det enda jag ska göra framöver är att läsa, köra, jobba och läsa ännu mer. Ge mig en utekväll denna helgen iallafall. Sen kommer det ju inte att bli på iallafall två veckor.
Ja fan, allt känns fel och konstigt.. och ja, jag är trött på att höra folk som gråter. Jag har redan fått för mycket av det under en tid för ett tag sedan.

Ingen är som dem en gång var. Inte jag heller. Tänk vad snabbt allt och allt bara förändrades. Osäkra på framtiden, på vem man är. Ja, jag är osäker på allt, och jag tror inte jag är den enda. Misstag på fyllan gör att man inte vill dricka igen, samtidigt som det är jäkligt skönt att vara lite berusad på ett nytt ställe med massa nya trevliga folk. Jag vill lära känna världen. Jag vill göra allt. Ena sekunden känner jag mig alldeles för ung, andra sekunden känns det som om timmarna, dagarna, veckorna och åren bara springer iväg. Det var ju inte längesedan jag började plugga, det känns som om det vore jättelängesedan, eller nått.
Glider bara längre och längre ifrån vissa människor, och trodde jag kom närmre och närmre några andra. Det krävs tydligen inte mycket till att förstöra något och man inser själv att det gamla behöver inte bytas ut för det nya, utan det ska finnas kvar.
Jag är glad för allt jag har, men jag är inte nöjd. Snart kommer höstdepressionen och jag vet verkligen inte vad jag vill med mitt liv. Ibland vet jag, då är allt planerat. Nästa sekund är det nästan lite ångest. Jag vill iallafall plugga och inte bara jobba röven av mig, änsålänge iallafall.
Skulle behöva en liten resa nånstans och vill verkligen till stockholm. Tyvärr verkar ingen annan kunna direkt och inte jag själv heller med mitt schema. På nått sätt får det lösas.
Efter helgens bravader känner jag mig helt död. Det blev för mycket och gud vad man märker att kroppen inte klarar att festa två dagar i rad, jobba och sen skola på måndagen. Ligger efter med läsandet och helgen blev fel. För mycket i fredags, sen ont i magen men sprit ändå på lördagen. Det slutar ju aldrig bra.
och angående titeln; nej jag förstår verkligen inte. Jag har lätt at ignorera folk som jag inte känner och det är väl kanske inte så jättekonstigt, men annars pratar man väl om det är något man stör sig på. Jaja, alla är vi olika!
Nu är det dags för te och en jättetråkig bok..

Sist jag var i Stockholm med Nata November 2010. Känns inte som att det var så längesedan faktiskt.
Jag är löjlig, och ganska dum ibland. Det gäller att ta livet, allt och alla med en nypa salt ibland..