håller käft och säger bara det jag borde
Just nu vill jag rymma långt bort. Just i detta ögonblicket. Jag kan höra allt som sägs även fast jag inte vill lyssna. Jag hade så rätt och det hatar jag, för nu blir det säkert samma sak igen.
Vad ska jag göra? Jag som inte kan eller vågar göra nånting, jag som fortfarande ses som ett litet barn fast att jag faktiskt vuxit upp och blivit en egen individ mer än någonsinn.
Så ja, jag håller käften stängd, inför er och dom.
När ska barn inse att dom har blivit vuxna, och när ska vuxna inse att dom är vuxna.
Grym motivation till mina framtidsplaner dock..
Nu blev det tyst. Nästan för tyst. Godnatt