eemelieaandersson

ingen har någonsinn visat mig för någon annan sådär

Publicerad 2012-06-24 22:29:59 i Allmänt

"Kolla han! Vem tror han att han är liksom? Går och spänner sig och tror han är något?..."

Han visade sig sen vara killen som fick mig att inse vad knäsvag var en gång till. Han fick mitt hjärta att antingen hoppa över ett slag eller slå ett extra. Läpparna som passade perfekt i mina. Kan man bli kär så fort? Hur blir man kär? Nja, kär blev jag kanske inte. Men oj vad jag föll.
Jag låter som en idiot. Det är inte första gången jag är utomlands och lyckas falla för en worker. Sist så förstod jag. Han var bartender, han gick hem med nya tjejer varje kväll, han ville inget annat än att ha kul. Visst fanns det tillfällen då han va lite stolt över mig, och det fanns definitivt tillfällen där han verkade vara helt perfekt, men nånstans förstod jag att det var ett spel.
Nu förstår jag inte. Han va så stolt över mig. Brydde sig så mycket om mig. Hade ögonen bara på mig. När jag gick på stan hörde jag andra tjejer som jobbade på samma ställe viska bakom mig ".. där är C's tjej.. ". Alla visste att jag va hans, och det var han som fick dom att veta. Att bli så uppskattad av någon, att bli omtyckt öppet, att förstå att någon verkligen vill vara med en. Egentligen ledde det ingenstans. Det kommer dö ut och ingenting kommer hända, precis som sist. Det är säkert bäst så. Men jag kan inte sluta tänka på hur perfekt allt var. Hur bra vi klickade, (som du själv sa), hur det hade blivit om jag inte hade åkt hem...
Har svårt att sluta tänka på dig helt enkelt. Men det går väl över..
Den där blicken sista kvällen. Jag stod på klubben bredvid och skulle gå hem efter jag hade sagt hejdå till de som jobbade där. Han satt med andra tjejer på sitt jobb, men kunde inte sluta stirra på mig. Han ville att ajg skulle komma till honom. Jag var så arg, så sur, för något en jäkla langare hade sagt (dum man blir på fyllan). Jag kunde inte motstå. Usch, den blicken kommer jag leva på länge..
Just nu undrar jag bara vad jag gör här. Varför jag åkte hem. När jag verkligen hade chansen att leva så lycklig där nere. Ångest..

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela