eemelieaandersson

är det inte alltid så att det blir till vad man gör det till?

Publicerad 2012-07-12 00:21:31 i Allmänt

Först ville jag gråta. Tårarna nästan brände innanför ögonen och jag kände hur ont jag fick i bröstet. Sen slog det mig, jag blev inte förvånad. Länge har jag försökt bearbeta och inse vad det faktiskt är för folk man har i sin närhet, vilka man uppskattar och vilka man vet finns där för en. Saker och ting har förändrats så snabbt, men jag har lärt mig så mycket. Har lärt mig uppskatta sånt som man ska uppskatta. Jag har en lång väg att gå gällande både mig själv och gällande mina relationer till personer i min omgivning, men för första gången ser jag saker lite klarare. Man blir inte lika sårad av personer som man trodde stod en nära, för dem har tidigare bevisat motsatsen. Man lär sig, jag lär mig. Var jag har folk. Det känns otroligt skönt! Och även fast jag nånstans innuti blir otroligt sårad av egoistiska människor, så blir jag änd otroligt tacksam för att jag vet var jag har just den eller den personen.
 
Och guuud vad jag uppskattar otroligt fina vänner. Jag är sämst på att visa det! Absolut sämst i hela världen.. Men någonstans tror jag att dom ändå förstår. Det hoppas jag iallafall..
 
Förresten så ville jag inte fylla år. Jag vill inte ha all uppmärksamhet jag inte förtjänar. Jag vill inte få massa dumma presenter. Jag vill isåfall bara fira litet, med mina närmsta, med min familj, med släkten. Men nej, nu är allt uppochned. Släkten blir det inte p.g.a ett stort jäkla drama som varat allt för länge och inte ens är mitt fel. Familjen känns som ett stort skämt. Familj? Vadå familj? orka spela lycklig.... Fira med närmsta vänner? ja gärna. Dom som vill iallafall. Känns som att vi får se hur det blir. På nått sätt känner jag att jag verkligen försökt. Och jag vill gärna att allt ska bli så bra som möjligt. Men vi får se.. Ibland blir jag bara trött. 
Det enda bra med denna jäkla födelsedagen på fredag är att det antagligen blir den sista i Sverige på två år. Så kära nära, snart slipper ni! (skämt och sido). Jag slipper också. Skönt det med. 
Trots allt så är 20 ändå lite speciellt, och lite stort. Jag vill få en bra dag, och tänker inte låta folk förstöra. Punkt. Typ?
Men godnatt nu. 
Dags att sova och ta sig till jobb imorgon. (Ingen lust alls) Snart semester, snart semester... (krystad jäkla semester med happy thoughts and lies). Oh va trött jag är på det mesta här hemma! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela