så fel, men ändå rätt..
Jag märkte att du ville. Jag ville väl egentligen också. Det kändes liksom på något sätt väldigt bra. Att få komma närmre. Dt var ju precis din avsikt. Jag avbröt. Fast jag egentligen inte ville. Det var rätt så. Inget skulle hända. För jag har lärt mig av mina misstag, och det är inget som borde hända. Det borde inte, det är inte rätt.
Varför kändes det då så rätt?